Fotografiska museet

Idag blev vi lite lurade på väder. Prognosen sa att det skulle bli åska och regn, men inget av det kom över oss i alla fall. Vi bestämde oss för att göra ett besök på Fotografiska museet. Det var klart sevärt. Många fina bilder av fem fotografer ur flera olika genger. Väl värt ett besök en regnig dag, eller varför inte en solig och väldigt varm dag? Det finns luftkonditionering inne på museer så där är det relativt svalt i alla fall.

Söderut 10-06-25 till 10-07-02

Vår resa fortsatte söderut i jakt på sol! Vi letade och hittade ett ganska billigt litet vandrarhem som vi kunde bo på. Som vanligt fick vi möblera om lite för att det skulle passa oss så bra som möjligt.

En dålig bild, men den får ändå illustrera det vandrarhem som vi bodde på där utanför Åre. Brattlandsgården var namnet och här var det i alla fall tidvis sol på förmiddagen när vi vaknade på midsommarafton. Ninni satt ute och läste tidningen under tiden att ägaren klippte gräset, det kändes riktigt lyxigt. Vi fick tips om att åka till Umeå för där sken solen. Om någon i famlijen hade varit hemma där så kanske...

...men det var ändå åt fel håll för väderprognoserna lovade sol i södra Sverige. Vi åkte vidare till Östersund. Där hade vi för avsikt att besöka Jamtli och få insupa lite midsommarkänsla. Men högre makter satte stopp för det också. Regn igen! Här bodde vi på ett vandrarhem som heter Ledkrysset och är en gammal ombyggd brandstation. Ganska charmigt men man har en hel del kvar att göra för att nå högsta betyg. Vår midsommarafton ägnade vi åt två tv-program. Ett konstigt midsommarfirande som var inspelat tidigare i vår då det var svinkallt och en film som var riktigt bra.

Vi åkte vidare mot Uppsala och närmare bestämt en camping vid havet i närheten av Älvkarleby, Rullsands bad & camping. Efter två försök att kliva ur bilen utan att bli dränkta gav vi upp. Det trots att vi redan hade checkat in. Vi fick helt enkelt säga som det var att vi ångrade oss.

Med datorn i Ninnis knä i bilen, studerandes väderprognoser och möjliga campingar söderut, styrde Dick bilen hemåt för att packa om.

Efter att ha packat ur vandringsutrustningen och ersatt den med campingutrustning åkte vi så i väg redan nästa morgon igen. Via ett besök på Tofsö hos kära far och mor som bjöd på kaffe fortsatte vi söderut via kustvägen och hamnade i Vikbolandet på en liten camping mellan Norrköping och Arkösund. Det är en naturist- och familjecamping som har ett antal fasta säsongsboende och resten är gäster. Den veckan då vi var där var det ganska få på plats och vi trivdes hur bra som helst i den fria atmosfären, så vi blev kvar där veckan ut. Solbrända och lagom utvilade styrde vi hemåt igen nöjda med en semester som startade med 0-gradigt, regn och hårda vindar och slutade med klarblå himmel, och en underbar sol som gjorde att tempen steg till 32 grader, visserligen blåste det även då en del, men det var bara skönt.

En sista söndag hade vi till sist kvar av vår ledighet. Den tillbringade vi ute i havsbandet vid vårt smultronställe sedan ett par år tillbaka. Åter sol, bad och lite mer avkoppling in i det allra sista.

Mot Storulvån 2010-06-24

Dags att ge oss av tillbaka till Storulvån. Vi vill inte gå i regn och hård vind vilket vi vet är på väg att rulla in.

En sista nära bild av de mäktiga topparna.

Man är ganska liten i den stora världen. Tältläger nedanför vid forsen.

Avverkat ett par kilometer nerför, bakom den mörka bergskammen ett par mil bort ligger Blåhammaren

Sten och grus. När det är högtrafik av vandrare trampar vi människor bort jorden. Ganska synd på sätt och vis.

Skönt att det finns stavar! (-Ninni) Här ser man leden som ringlar sig bakåt i bilden.

Första röset på vägen tillbaka, också en perfekt plats att blicka tillbaka en sista gång mot det stora massivet. Här börjar molnen torna upp sig bakom oss. Vi känner en viss press för att slippa undan regnet.

Uppför... stenar...

...och här ser vi Gåsen igen! Så högt har vi kommit på nytt och har åter lock för öronen.

Lunchrast igen, på samma ställe, och med samma typ av föda!

En tokig norrman trodde Dick, men det var bara en vanlig svensk som bad om ursäkt och frågade hur långt det var kvar (1,2 mil, vilket vi knappt hade hjärta att säga). Han gick med en rejält stor ryggsäck på magen (expeditionssäck), en nästan lika stor bak inkl. skidor och pjäxor på "trekvart". Vi undrar hur han mådde när han kom fram, OM han kom fram!?

Vi hamnade i en hjord med renar även på den här sträckan. Här är ledarrenen på väg mot oss och skäller samtidigt på sin flock att hinna undan.

Hjorden hann undan, men vi fick ändå en chans att se dem på ganska nära håll. Vi hann också nästan undan, men då regnet. Det hängde oss ordentligt i hasorna den sista halvan och började blöta ned med 3 km kvar till Storulvån. Ninni tog på regnskyddet på säcken under vandringens sista bit. Precis när vi fått in allt i bilen öppnade sig himlen.

Total tid från start till mål tog oss 2 timmar och 11 minuter kortare tid att avverka när vi gick tillbaka till Storulvån. Skaplig forcering, inte minst med tanke på ett trasigt knä (-Ninni) som sinkade.   

Här slutar vår vandring, i Åre där vi åt Jämtlands bästa pizza och bodde på ett mysigt vandrarhem. Vi kommer att återvända med nya erfarenheter med i bagaget. Nästa tur kan därför bara bli bättre. Målet är Helags öster- eller söderifrån.

Mot Sylarna 2010-06-23

Vilodagen är till ända och vi har bestämt oss för att korta ner vår vandring. Vi kommer att gå till Sylarna och tillbaka. Väderprognosen säger att det kommer att vara ett par dagar med fint väder innan det vänder och blir kallt, starka vindar och kraftigt regn. Beslutet var därför enkelt då vi inte i onödan tänker ta risker.

Så var det dags då! Vi lämnar Storulvån och ger oss ut på fjället.

Vädret är inte på topp därför är vi välklädda, för det var verkligen inte varmt.

Dick är längre än de flesta björkarna är höga! Trots det har vi inte kommit särskilt högt ännu.

Här har vi kommit upp för den första uppförslöpan. En dryg kilometer upp i stenig terräng under kraftledningsstolpar.

Pustar ut för att gå vidare på mer platt mark...

...innan det går utför ordentligt.

Vi ska över Lill-Ulvån på en gungande hängbro... hua (-Ninni)!

Första viloplatsen, dags för kaffe alltså!

Trots att marken ser helt brun ut så är det fullt av liv och små,små pytteblommor!

Packar ner i ryggan bara... och handskarna sitter på stavarna, inte konstigt alls!

Handskar på!

Mycket snö fanns det kvar på sina ställen! Här börjar vi se de stora bergen bortom de vida vidderna.

Vädret klarnar upp. Det ser ut att bli en fin slutdel på vår dag.

Sylmassivet! Vårt mål i riktigt sikte för första gången. Mäktigt, som alltid med stora berg (fjäll).

Raststuga och nödhus, halvvägs.

Lunchrast halvvägs vid Spåime.

Smaskigt värre! Vattnet är från sjön bakom huset, kallt och friskt!

Tänk vad klar himmel kan göra för temperaturen. Nu kastar vi jackor och vantar!

Såå vackert! Fler ord behövs inte...

...heller här, små men ack så viktiga!

Inser att vi har kommit ganska högt upp. Lock för öronen på samma sätt som man får när man flyger.

Det flyter mycket gott vatten överallt efter leden. Leden består till alldeles för stora delar "upptrampad motorväg".

Fot/knävila för en kort stund.

Lååång bit kvar att vandra... men vi ser målet!

Alla moln drar sig undan vilket gör att vi kan se Helags.

Början av de sista 3 kilometrarnas vandring (uppför) till fjällstationen vid Sylarna. Otroligt mycket rund sten att passera.

Vägskälet vid gamla Sylstationen.

Här kan man välja i alla riktningar, och behöver man så finns det en nödtelefon i det lilla huset.

Bara 2,5 km kvar, uppför, på mycket sten och många spänger.

Vi ser stationen!!!

Nya krafter kommer när man ser målet så nära, snart fick vi mat och vila.