Skottland 2010, dag 9

2010-08-16 Besök på The Scottish Whisky Experience.

Ett besök man bör göra i Edinburgh. Berit har spanat in en del av världens största samling av Whisky, 3.000 unika flaskor. Tror att hon bestämde att Erland ska bygga om i förrådet i höst för att inrymma Berits nystartade samling.

Alla flaskor är osprättade!

…och en del värda en årslön…

…har inte jag en gammal Knockando ståendes någonstans…eller var det en anCnoc…

Tillbaka ute på The Royal Mile stötte vi helt otippat på William Wallace från filmen Bravehart, tjena Becca!

Men oss emellan…jag tror inte att han var på riktigt…jag tror inte ens att det var Mel Gibson!

Edinburgh Military Tattoo hade vi kunnat gå på…om vi hade bokat biljett för ett halvår sedan!

Aaa bussigt då!

Den här killen har minsann både fått köpa kilt och säckpipa! Men inte jag inte!

Det var en del folk i rörelse längs The Royal Mile, men det såg ut ungefär på samma sätt i hela gamla stan och i området runt Princess Street Gardens samt Grassmarket!

Under Edinburgh festivalen (festivalerna) som pågår under sammanlagt 5 veckor ökar befolkningsmängd från 500.000 innevånare till 1.500 000 innevånare.

Man kan förstå att en del tar semester och flyr staden under den här perioden!

Här intogs gårdagskvällens middag. Helt superb, men jag håller inte med om att kosten var simpel direkt…inte heller prislappen!

Men besöket på Crag & Tail var ändå värt varenda krona då jag gjorde en ny bekantskap!

Helv..e vad gott öl!

Kan det bli bättre än skotsk öl lagrad på ekfat som förlagring till Single Malt?

Lyckan var ju inte mindre när vi kom hem och det visade sig finnas i bolagets ordinarie sortiment!

Här har vi äntligen hittat Berit och Ninnis trappor!

Hur mycket målarfacket har att säga till om i Skottland?

Min gissning då det gäller arbetarskyddslagen, inte ett smack!

På gatan, 4 våningar under honom, trängdes horder av festivalbesökare så han hade i allafall landat mjukt om han hade trillat ned "Den Galne Skotska Målaren"!

…mer gatuuppträdanden…

…många statyer…

…några ungdomar som skulle avrättas för att dom trummade så förbaskat på lådorna dom satt på…

…en staty till…

…som plötsligt fick liv…

…och här var den, åter igen en mössa, precis en sån jag ville ha! När jag bad Ninni, Berit och Erland om smakråd så sprang dom allihop i tangentens riktning!?

Men efter mycket tjat från Ninnis sida så blev det till slut en sån här. Hon tyckte den var jättestilig!

Sista middagen med gänget innan hemresan! En riktigt bra trerättersmiddag med vin för 19 pund! Oslagbart!

…och efter alla inköp av tavlor blev vi tvungna att jobba ihop till flygresan hem!

Skottland i augusti 2010 - en fullständigt oslagbar upplevelse!

Sláinte mhaith!

Skottland 2010, dag 8

2010-08-15 Morgon i Pitlochry. Att vakna till den här vyn skapar harmoni.

Resan går nu mot Edinburgh. På vägen stannar vi i Kinross för en kopp…kaffe är väl att ta i…men väl smarrigt hembakat fikabröd!

Samma bro som dag 1, fast åt andra hållet…ja inte samma körbana alltså…men fortfarande på vänster sida…ja ni fattar…

Efter skapligt mycket snurrande inne i Edinburgh där navigatorn fick fullständigt frispel hittade vi fram till hotellet. Det var ju inte direkt så att man hade en stor braskande reklamskylt, utan en liten diskret guldfärgad etsning på ytterdörren kungjorde att här låg Haymarket Hotel.

Framgår inte riktigt på bilden, men det största enskilda måttet i rummet var det från golv till tak, och då var inte rummet särskilt litet i övrigt. Maffigt! Lägg också märke till…duschblandare, utan el samt strömbrytare på utsidan, way! :-)

”Våran gata”! Kolla parkeringsdisciplinen, hur mycket böter hade det renderat i här hemma?

Home sweet home för två nätter.

På kvällen begav vi oss ”ut på stan”. Edinburgh festivalen rullade för fullt med Tattoo och Fringe som huvudattraktioner

Edinburgh Castle känns inte heller som någonting man som angripare bara sprang in och tog över…

”-Undrar vad en bostadsrätt kostar?” Ninni har inte gett upp tanken på emigration till Skottland.

En kaktus plantering...eller en klocka? Nä, en kaktusklocka som dessutom visade rätt tid!

En av oändligt många gatuartister. Men seriöst, hur svårt är det egentligen att balansera på slak lina?

…ja ja…om man står på ett ben, håller i ett paraply och blåser i visselpipa samtidigt ja!

Skottland 2010, dag 7

2010-08-14. I den lilla byn Spean Bridge gör vi ett vägval. Åka mot Fort William (staden) eller vika av inåt landet med siktet inställt på staden Pitlochry. Som många gånger tidigare avgör vår vilja att besöka så många parker och krukmakerier som möjligt. I Pitlochry råkar det också ligga inte ett, utan två destillerier!

Alltså, det är något särskilt med dammar i Skottland. Här hemma har vi ju dammportar, stora och mäktiga när dom öppnas och vattnet släpps på. Men i Skottland har dom en liten annan filosofi. ”-Vi bygger en sjujäkla damm, sen pluggar vi in 5 st små rör som kan öppnas med en liten kran så att vattnet kan sippra ut så där lite lugnt och fint…”

På en skala, hur mycket vill jag ha den registreringsskylten, och Ninni ha bilen?

Här har vi alltså kommit till Edradour Distillery, Skottlands minsta där allt görs hantverksmässigt med två anställda.

Som sagt!

Riktigt låga och feta pannor, smakar mycket och gott!

Vår guide under den i särklass kortaste rundturen som vi gjorde. Hela produktionen rymdes i ett någorlunda ordinärt dubbelgarage. Imponerande. Den här damen (av karaktären Krut-Lady) borstade tänderna varje kväll i deras 10-åriga Whisky. Och till er barn som läser det här kan jag då tillägga att hon hade inte många tänder kvar!

Vi har gjort en miss…vi har helt glömt bort…knappt tagit en enda bild av alla dessa oändligt många Roundabouts som vi har passerat. ALLA korsningar består av Roundabouts, vissa stora och andra små samt en del pyttesmå. Varje stad, varje by, varje gård, varje trädgårdsskjul med självaktning har en Roundabout. En del, som den här, så små att bilens vändradie inte medger att du kör runt den, utan över den. Håll koll åt höger!

Framåt kvällen var det så dags för middag inne i Pitlochry, och lite sugna på Svensk Husmanskost (hamburgare) som vi var så övervägde vi MacDonalds…men dom slängde ut oss!?

Valet föll då på en liten italiensk restaurang som låg en halvtrappa ned. Där inmundigade vi först en rejäl Pizza som var ett mellanting mellan svensk standard och amerikansk Pan Pizza. Därefter kastade vi oss över nästa huvudrätt bestående av Pannkakor som var centimetertjocka och täckta med lönnsirap och glass. Vi övervägde efterrätt! Anyone for jogging?

I Pitlochry bodde vi på Tigh-na-cloich Hotel, och för alla er som inte behärskar Gaeliska betyder det ungefär ”huset på klippan” (min Gaeliska har legat av sig med åren)

Utan planeringsverktyg blev det nu genast svårare att navigera sig på kartan…

…det gjorde inte saken lättare att någon gav mig kartan upp och ned…

Men till slut fick jag till det och kunde med bestämdhet och fullständig övertygelse konstatera vad jag under en längre stund hade misstänkt, vi var fortfarande kvar i Skottland! Behöver jag nämna att man serverade Whisky på hotellet?